Den 20/7 Kännde personalen i Karlskrona sig hopplösa . Nicole var medvetslös fortfarande. Hon svarade inte på läkemedel för att försöka stoppa kramperna. Så de beslutade att flyga Nicole till Lund. Sagt och gjort . Nicole åkte helikopter till Lund. Framme så fortsätter dom att försöka stoppa hennes kramper. Vi började räkna hennes kramper. Hon ryckte i kroppen 30 gånger på 15 minuter. De blev oacceptabelt så de satte henne i resperator. Andningen var ok men hon måste sövas så att hjärnan inte tar skada av krampen lika mycket.

Det blev inte bättre. Hon hade fortfarande status och läkarna ringde till lund för råd om vilka läkemedel de skulle ge henne. Nicole hade 30 kramper på 15 minuter. Hennes medvetande var lågt och hon verkade ha ont. De fortsätter ge henne pro-E för att försöka stoppa det. Men det går inte .vi får panik och är livrädda. Det blir nu en natt på intensiven.

Min dotter vaknade ledsen. Hon var ganska pigg men ville äta. Det var någon dag nu som hon åt dåligt . Huvudet hängde på henne fortfarande och jag visste att det var dax att åka in. Jag såg att hon hade kramper i munnen och ögonen fortfarande från måndagen. Jag hade haft kontakt med en nevrulog var dag sen måndagen då hon försämrades. Hon tyckte läget var lungt och pratade om att höja fycompa och bokade tid för eeg den 26/7.. Jag ville nu åka in tidigare för att få en bedömning och ev ett tidigare eeg.Jag la henne ger för att packa. Fall i fall vi måste stanna på sjukhuset. När jag skulle ta henne sov hon. Trodde jag. Men hon var helt okontaktbar . Jag blev livrädd och ringde ambulans. Kramperna var värre än jag trodde. Väll inne så sa de att hon fått läkemedels förgiftning. o de måste vara den nya antieleptika fycompa som hon började nyss med. Det blev värre. Eeg visade status epilepticus. Hon fick pro-E. Direkt i blodet och midaS. Hon blev inte bättre och var fortfarande okontaktbar.